Långhelgen

En ledig fredag och måndag skapade utrymme till att resa runt och utforska utanför staden.

Jag, Daniel och Martin begav oss på en två timmars motorcykelresa för att beskåda världens största blomma. Det finns en episod i Kalle Anka när den här blomman öppnar sig för sin enda dag på året och hela staden måste utrymma på grund av stanken. På riktigt luktade den knappt någonting, men den är sällsynt. Så när de som jobbar med att patrullera i parken hittar en oöppnad blomma går de tillbaka dit två gånger i veckan för att hålla koll på när den öppnar sig. Folk som vill se blomman kan ringa till parken och få besked om huruvuda det är möjligt att se blomman. Vi fann även ett papayaplantage. 

                                                                       På Tyska: "Åkte vi i två timmar genom                                                                                regnet för den här jävla blomman?"

Fairy Caves fick mig att tänka på ett äventyr från ett avsnitt ur Kalle Anka. De vandrar genom en grotta och det ser ut ungefär såhär när de hittar staden av guld.

Efter Fairy Caves svängde vi förbi området för Sarawak Buddhist Society, här är tre bilder därifrån.

Santubong är ett 3080 meter högt berg som jag och två vänner besteg idag (söndag 3 maj). På avstånd ser berget ut som ett ansikte  Historien säger att två tjejer bråkade om en mans kärlek och den ena råkade döda den andra; Straffet kom från Gudarna och hon blev ett berg. Detta är kortversionen som jag fick höra av mina kompisar, som de hörde när de var små.

look at that face

Vägen upp på berget gick genom regnskogen. Upp, upp och mer upp i tre timmar. Till slut gick det så mycket upp att man fick klättra på stegar för att ta sig upp.

Innan vi får lära oss de riktiga grejerna CAD (Computer Aided Drawing) måste vi rita för hand.

Typisk ganska god mat

sjyyyst

Harsh snackar skit 

En del av mitt gangstergäng

En ny trafikregel infördes för något år sedan: Det är ok att svänga vänster i en korsning MOT rött ljus om du kan göra det utan att hindra trafiken. 

 Köper lite snacks 

Grand Annual Meeting

Jag gillar verkligen min hyresvärd Joseph. Han bjöd med alla sina hyresgäster till ett Grand Annual Meeting för cmsb, Sarawaks största börsnoterade företag. Det var riktigt intressant att se hur han som aktieägare var känd bland alla i bolagets styrelse. Vid varje årsmöte pratar han litegrann om var han tycker om företaget, om vad de gjort bra och vad de borde göra. Alla aktieägare har den rätten men han var den enda bland ca 200 närvarande som brukade den. När företaget gick dåligt för ett par år sedan visade han det skarpt. Hans fru berättade att alla i styrelsen hälsar på honom och lyssnar på honom för att göra honom nöjd. Blev själv introducerad till en av huvudpersonerna i bolaget. Jag tror att Joseph har helt rätt i att årsmötena är ett fantastiskt tillfälle att knyta kontakter. En vanlig dag är alla dessa personer fokuserade och upptagna med sitt. Här kan man växla några ord med vem som helst om man vill det, de är öppna och vänliga och är där för aktieägarnas skull. Vill man senare söka jobb inom företaget så är det en stor fördel om man pratat med en viktig person. 

Efter mötet serverades teh tarik, en specialitet i Malaysia. Teh = te, tarik = drag. Draget te. Tänk pulled pork, te som faller sönder. Fast det faller inte sönder - det faller bara. Så det blir bubblor. Och så är det sött.

Hej igen

Hej allesammans!

Idag var en bra dag. Vaknade av mig själv och började plugga halv 9 och fortsatte hela dagen fram till 10 på kvällen.

Förra veckan skippade jag skolan och åkte till Bali, så nu får jag arbeta lite extra denna vecka, även fast jag förberedde mig veckan innan så gott det gick.

Jag har inte skrivit på över en månad nu, men jag har inte glömt bort er min kära familj och vänner som läser. Här kommer ett inlägg om vad som händer nu, och vad som hänt sedan det senaste inlägget kanske kommer en annan dag. Nu fick jag plötsligt motivation att skriva i bloggen, kanske för att jag haft en extra produktiv dag?

Skolan har varit lite upp och ned hittills. Jag studerar fyra ämnen.

Monetary Policy and Risk Management. Handlar om storskalig ekonomi, om hur banker och finansiella institutioner arbetar för att förbättra ett lands ekonomi och öka sysselsättningen. Förkunskapskrav är mikro- och makroekonomi, båda vilka jag saknar. Av den anledningen blir kursen lite svår, men jag känner mig som en stöddig ingenjörsstudent som tror att han klarar av vad som helst när jag kämpar lite extra för att förstå vad det handlar om. Hittills är kursen väldigt intressant.

Integrated Circuit Design. Handlar om integrerade kretsar, om det inte säger så mycket så tänk på de gröna korten med massa ledningar och pluppar som sitter inuti datorer, skrivare och annan elektronik. Denna kurs känns klockren för en Y-are (teknisk fysik och elektroteknik). Jobbigt när gruppkamraterna inte hjälper till dock. 

En kurs som är uppdelad i två kategorier

- C programming

- Graphical communications/Mechanical drawing

Programmeringen har jag redan gjort i Sverige, så den delen glider jag på. Det är dock alltid bra med repetition och uppgifterna vi löser är ganska roliga. 

Att rita är kul. Jag minns hur pappa förklarade min karriär som tecknare, det lät någonting i stil med ”du ritade väldigt mycket som barn, och var duktig på att måla redan som liten. Du använde många färger och var noga med de små detaljerna. Sedan ritade du mer detaljer på mindre papper, och så fortsatte det till de blev så små att de försvann.” I denna kurs har vi fått bestämda mått på hur stora saker vi ska rita, så det är bara att följa linjalen och dra raka streck här. Idag var första lektionen med CAD – Computer Aided Drawing, vilket är användbart på riktigt. Att rita för hand var bara wax on / wax off-processen som måste genomlidas innan man får gå vidare till de riktiga grejerna.

Den sista kursern heter Introduction to Renewable Energy och den är inte bra, vår föreläsare lär oss ingenting och vi måste skriva uppsatser. Motivationen finns inte riktigt här. Förhoppningsvis blir kursen bättre denna vecka nu när vi ska börja labba. Samma problem här med gruppkamraterna.

Vid sidan av skolan har jag och några av de Tyska utbytesstudenterna gått på möten med vår hyresvärd – vi kallar det för vårt internship. Hyresvärden heter Joseph och jobbar på en investment bank och har hand om bankens internships, och kursen han håller med sina hyresgäster gör han för att bidra till samhället på sitt sätt. Kort och gott så sammanfattar han några av de mest populära självhjälpsböckerna och lär oss om makroekonomi och om hur man kan investera i hus för att bli miljonär. Lät väldigt lockande i början, vi får se om jag köper mig några hus när jag kommer hem till hösten ;) En av teknikerna som han förespråkar är mind mapping och infographics. Mind maps lärde jag mig om i grundskolan och har sedan dess enbart använt dem för brainstorming, och det mycket sällan. De är faktiskt utmärkta för att visa information på ett överskådligt sätt, nedan ser en som jag gjorde innan jag började plugga idag för att sammanfatta vad som var mest viktigt att göra idag, och i vilken kurs, med mest brådskande högst upp.

Musik som går bra att programmera till är Lana Del Rey https://www.youtube.com/playlist?list=PLLUYFDT7vPkqBZQsTGBpGCjIoePETnOxi

Kota Kinabalu

Jag, Daniel och Linda - två tyskar - åkte tillsammans till Kota Kinabalu i delstaten Sabah för att snorkla och dyka. Vi köpte biljetterna kvällen innan, gick till den första föreläsningen på fredagen och sedan flög vi vid tolv-tiden på dagen. Jag börjar sent på måndagar, så det är perfekt att resa iväg under helgen!

Det finns tre byggnader i Kuching som tillsammans bildar en triangel. Jag bor på mitten av linjen som formas av tornet till vänster i bilden och det blåa tornet till höger. Det runda huset är parlamentets byggnad. 

Provade appen Google Camera som låter en ta olika sorters panoramabilder. Ett stativ skulle nog vara bra. Det här är gatan där mitt hostel låg.

Lördagen spenderade vi med att snorkla mest hela dagen. Jag teamade upp med tre andra och simmade lite bakom dem på jakt efter hajar. De lyckades se två stycken men jag missade båda...

Vi skrev en "public trip" på couchsurfing.com, det betyder att de som bor i staden kan gå in på hemsidan och hitta folk som oss och kanske mötas upp och visa sina favoritrestauranger, fika eller ta en utflykt. Vi fick fyra svar från folk som ville träffa oss och en av dem var en dykarguide tog oss ner i djupet på söndagen. Han fick syn på en blåsfisk och klämde fast den med sin pekpinne och tryckte lite på den; då blåste den upp sig och kunde inte simma under en liten stund. Efter en närmare titt på den krympte den långsamt till sin normala storlek och simmade iväg igen, hejdå mr pufferfish. Det kändes lite taskigt att skrämma den men jag hoppas att vi fick mer nöjde än vad den upplevde i skräck, altruismen segrade. Förutom den balla fisken såg vi clownfiskar, barracudor, bläckfiskar och många andra!

Efter dykningen träffade vi en amerikan som jobbade 15 timmar i veckan och tjänade en och en halv miljon om året, men han hatade att jobba. Det är kul att träffa andra människor, de berättar ofta gärna om sig själva och de har nästan alltid någonting intressant att berätta. När man reser är det lättare att komma i kontakt med folk, man har redan resandet och utforskandet gemensamt; träffar man en västerlänning har man också redan en hel del kultur gemensamt. Ibland händer det dock att man är mindre intresserad av andra resande västerlänningar just för att de kan vara FÖR lika en själv, och inte ha någonting alls nytt att komma med.

Senare på söndagskvällen träffade vi en annan kille som bodde i staden, vi tog oss till en restaurang och sedan körde han oss till den flytande moskén som är känd i staden.

Vi vaknade tidigt under måndag morgon, sprang genom flygplatsen och hoppade på planet som började rulla sekunden då vi klev ombord. Tillbaka till skolan samma dag, bra helg!

Kuching och Omkring

Ett gäng glada moppepojkar från den första dagen i Kuching.

Tornet är en av de högsta byggnaderna om man räknar bort höghusen i staden. Man ska tydligen kunna ta sig upp i tornet med hiss så jag tog mig dit för att se hur utsikten var. Hissen var avstängd för reparation, så utsikten får sparas till en senare post.

Under tornet utspelade det sig ett krig mellan två rivaliserande gäng. Jag hamnade mitt i skottelden när de första skumgummikulorna puffade ut ur gevären i sina paraboliska projektilbanor till motståndarna. Jag tog mig smidigt undan och beskådade spektaklet. Barnen med sköldar hade mest mod. 

Gatan där jag bor

Grannarnas hus. Här bor fem tyska utbytesstudenter, vi brukar sitta i deras soffor utomhus under taket och spela kort på kvällarna.

Här bor danskarna, de har det lite lyxigare. Nackdelen är att det är dyrare och längre från universitetet.

Från den första utflykten i Kuching, till Sarawak Cultural village

I kulturbyn har människor från olika ursprungskulturer samlats för att bevara kulturen och låta turister beskåda hur det kunde/kan se ut för olika stammar. Här är mannen som jag skrev om i det förrförra inlägget. Lägg märke till tatueringarna.

På väg till Bako National Park

Fyrverkerier!

Ännu är det inte sista dagen av det kinesiska nyåret!

Skolorientering, nya vänner och utflykter

Under de senaste dagarna har jag varit sysselsatt med utflykter, hitta ett bra ställe att bo på och träffa nya människor genom universitetet.

Efter två nätter på campusboendet flyttade jag ut till en lägenhet tillsammans med tre tyska utbytesstudenter och en ryss. Ryssen har jag fått beskriven som skygg, och efter att ha bott här i en vecka har jag har fortfarande inte sett honom. I grannskapet har hyresvärden två till hus där resten av de tyska utbytesstudenterna bor.

Få saker är inom gångavstånd här. Hyresvärden har försett oss med motorcyklar, och med dem åker vi till skolan, restauranger och snart utflykter.

Organisatörerna av välkomnandet av de nya studenterna ordnade en utflykt till Sarawak Cultural Village, ett område som upprättats av regeringen för att bevara urkulturen och för att locka turister. Vad vi såg var traditionella hus dekorerade med föremål från landets olika folks kulturer. Hela området kändes mest som en turistfälla; skräpleksaker såldes och vi fick se en traditionell dansshow. Det mest intressanta mötet var med en man som lät oss skjuta med blåsrör på en tavla och som sedan spelade på ett stränginstrument för oss - då kändes det verkligen som att det var på riktigt.

Igår åkte jag tillsammans med några nya vänner till Bako National Park över dagen. Vaknade upp helt förstörd och satte mig upp i sängen, och det tog en stund innan jag vaknade ordentligt. Tränade lite kvällen innan och det kändes som att jag sovit konstigt på axlarna.

Vi tog en buss till nationalparken och därifrån en båt. Sedan vandrade vi igenom ett spår i djungeln och kom ut vid en avsats. Därifrån kunde vi sedan ta oss ned till en strand och åka båt tillbaka igen. När jag kom hem hade jag ont i huvudet och kroppen kändes öm, undrade om jag hade fått denguefebern men symptomen stämde inte riktigt överens. Skippade grannarnas party, lyssnade på ett avsnitt av min favoritpodcast - Skeptics Guide to the Universe, somnade vid 9 och sov i 12 timmar. När jag vaknade mådde jag mycket bättre!

Gatukonst i Kuching

Scenisk vy från andra sidan floden. Det finns många hus i denna stil. Fattigt område tänker man och går vidare, sedan står en ny ren bil parkerad under ett liknande hus.

Skolan startar

Orienteringen har börjat och bosätter mig i Kuching, Sarawak, Malaysia i tre och en halv månad. Det kommer bli mindre resande framöver, och mer fokus på studier. I den snaraste framtiden kommer det bli kortare utflykter med motorcykel och förhoppningsvis lite längre fram kommer jag kunna ta mig tid att göra kortare resor med flyg.

Den här bloggen handlar om resor, och jag kommer uppdatera den allt eftersom jag reser och gör utflykter. 

Jag startar en ny blogg, LiuTillKuching.blogspot.com som kommer handla om utbytet från Linköping till Swinburne och riktar sig framför allt till studenter vid Linköpings universitet som är nyfikna på hur det är att studera en termin här.

Uppdatering
Istället för att göra en ny blogg fortsätter jag att skriva här. Det blir lättare att följa för familj och vänner som är intresserade, och det finns andra sätt att hjälpa de som enbart är intresserade av utbytet mellan skolorna. Tack Eva för tipset!

Kuching

Vaknade klockan 4, jag och Mark fick skjuts av Yi Siang till flygplatsen. Har 7 timmars väntetid i Kuala Lumpur innan jag åker vidare till Kuching. 

Om någon läser det här få ni gärna komma med återkoppling på bloggen. Är det bra att skriva mycket på en gång eller lite i taget? Fler eller färre bilder? Mer om kulturen eller mer om folket? Andra synpunkter? Allt är välkommet! Vill du höra om någon episod i mer detalj är det bara att höra av sig på facebook eller whatsapp.

Khota Baru, Kuala Krai

Dagen därpå åkte jag, Yi Siang och Mark till Yi Siangs hemby Kuala Krai och spenderade tre nätter där tillsammans med hans tre syskon och typ 15 kusiner :)

Barnen spelar med sina pengar som de fått av föräldrarna. Jag och Mark fick också kuvert med några sedlar i, vi kände oss bortskämda. 

 Farbror med fru, farfar, farmor, syster, kusin, kusin och son

 Bror (Isacs ålder, 22), jag och kusin

 Bror (Danis ålder, 16), Mark och motorcykelkusin

 Syster till vänster, (ingen motsvarighet i min familj, 19)

 En bild från hembyn. Jag skulle nog snarare kalla det hemstad.

Pappan

 Motorcykelkusin, 14. Han och hans 13-åriga kompis skjutsade runt mig och Mark på natten i området. De var okej på att köra för att vara så unga, men ibland fällde de ut fötterna i kurvorna, inte så proffsigt. 

Kuala Lumpur igen

Efter några fantastiska dagar i Penang var det dags att åka tillbaka till Kuala Lumpur, ta det lugn och vila med de andra couchsurfarna Mark och Jeff, från USA respektive Kanada. 

Lite roliga drycker man kan beställa till maten. Har inte riktigt lärt mig blogger.com än, och lyckas inte vrida på bilden, sorry för det. Har provat att rotera den innan jag lägger upp den, men den verkar vrida till bilden efter att jag laddat upp den.

Karaoke!

Som final innan vi lämnade över kanadensaren Jeff till sina studier i Melbourne tog vi oss en timme karaoke. Det är helt sjukt populärt här, många går gärna ut och sjunger flera gånger i veckan, flera timmar åt gången. Man kan boka ett rum och få mat och läsk på köpet för mindre än 30 kr per person. Denna sista kväll tillsammans med Jeff (kanadensaren t.v) fick vi boka "the master room" som har kapacitet för 12 pers, kostade oss 70 kr. 

Min första värd, Azmi sa att han tyckte att svenskarna var jätteduktiga i "idol", och jag minns att jag tyckte att det var konstigt, malaysierna som tränar så mycket. Men karaoke handlar inte så mycket om att sjunga rent, och de är inte blyga heller när det inte låter perfekt. Själv har jag ett bra gehör men är ovan att sjunga, så att sjunga populära låtar med mikrofon blir plågsamt för mig. Det kanske är där det skiljer sig, att svenskarna bara ställer upp om de är riktigt duktiga, medan malaysierna kör karaoke mest för att det är en kul grej. Typ som att bowla med sina polare.

När man är i karaoke-båset är det bara att köra på, och då blir det faktiskt riktigt roligt!