Kota Kinabalu

Jag, Daniel och Linda - två tyskar - åkte tillsammans till Kota Kinabalu i delstaten Sabah för att snorkla och dyka. Vi köpte biljetterna kvällen innan, gick till den första föreläsningen på fredagen och sedan flög vi vid tolv-tiden på dagen. Jag börjar sent på måndagar, så det är perfekt att resa iväg under helgen!

Det finns tre byggnader i Kuching som tillsammans bildar en triangel. Jag bor på mitten av linjen som formas av tornet till vänster i bilden och det blåa tornet till höger. Det runda huset är parlamentets byggnad. 

Provade appen Google Camera som låter en ta olika sorters panoramabilder. Ett stativ skulle nog vara bra. Det här är gatan där mitt hostel låg.

Lördagen spenderade vi med att snorkla mest hela dagen. Jag teamade upp med tre andra och simmade lite bakom dem på jakt efter hajar. De lyckades se två stycken men jag missade båda...

Vi skrev en "public trip" på couchsurfing.com, det betyder att de som bor i staden kan gå in på hemsidan och hitta folk som oss och kanske mötas upp och visa sina favoritrestauranger, fika eller ta en utflykt. Vi fick fyra svar från folk som ville träffa oss och en av dem var en dykarguide tog oss ner i djupet på söndagen. Han fick syn på en blåsfisk och klämde fast den med sin pekpinne och tryckte lite på den; då blåste den upp sig och kunde inte simma under en liten stund. Efter en närmare titt på den krympte den långsamt till sin normala storlek och simmade iväg igen, hejdå mr pufferfish. Det kändes lite taskigt att skrämma den men jag hoppas att vi fick mer nöjde än vad den upplevde i skräck, altruismen segrade. Förutom den balla fisken såg vi clownfiskar, barracudor, bläckfiskar och många andra!

Efter dykningen träffade vi en amerikan som jobbade 15 timmar i veckan och tjänade en och en halv miljon om året, men han hatade att jobba. Det är kul att träffa andra människor, de berättar ofta gärna om sig själva och de har nästan alltid någonting intressant att berätta. När man reser är det lättare att komma i kontakt med folk, man har redan resandet och utforskandet gemensamt; träffar man en västerlänning har man också redan en hel del kultur gemensamt. Ibland händer det dock att man är mindre intresserad av andra resande västerlänningar just för att de kan vara FÖR lika en själv, och inte ha någonting alls nytt att komma med.

Senare på söndagskvällen träffade vi en annan kille som bodde i staden, vi tog oss till en restaurang och sedan körde han oss till den flytande moskén som är känd i staden.

Vi vaknade tidigt under måndag morgon, sprang genom flygplatsen och hoppade på planet som började rulla sekunden då vi klev ombord. Tillbaka till skolan samma dag, bra helg!

Kuching och Omkring

Ett gäng glada moppepojkar från den första dagen i Kuching.

Tornet är en av de högsta byggnaderna om man räknar bort höghusen i staden. Man ska tydligen kunna ta sig upp i tornet med hiss så jag tog mig dit för att se hur utsikten var. Hissen var avstängd för reparation, så utsikten får sparas till en senare post.

Under tornet utspelade det sig ett krig mellan två rivaliserande gäng. Jag hamnade mitt i skottelden när de första skumgummikulorna puffade ut ur gevären i sina paraboliska projektilbanor till motståndarna. Jag tog mig smidigt undan och beskådade spektaklet. Barnen med sköldar hade mest mod. 

Gatan där jag bor

Grannarnas hus. Här bor fem tyska utbytesstudenter, vi brukar sitta i deras soffor utomhus under taket och spela kort på kvällarna.

Här bor danskarna, de har det lite lyxigare. Nackdelen är att det är dyrare och längre från universitetet.

Från den första utflykten i Kuching, till Sarawak Cultural village

I kulturbyn har människor från olika ursprungskulturer samlats för att bevara kulturen och låta turister beskåda hur det kunde/kan se ut för olika stammar. Här är mannen som jag skrev om i det förrförra inlägget. Lägg märke till tatueringarna.

På väg till Bako National Park

Fyrverkerier!

Ännu är det inte sista dagen av det kinesiska nyåret!

Skolorientering, nya vänner och utflykter

Under de senaste dagarna har jag varit sysselsatt med utflykter, hitta ett bra ställe att bo på och träffa nya människor genom universitetet.

Efter två nätter på campusboendet flyttade jag ut till en lägenhet tillsammans med tre tyska utbytesstudenter och en ryss. Ryssen har jag fått beskriven som skygg, och efter att ha bott här i en vecka har jag har fortfarande inte sett honom. I grannskapet har hyresvärden två till hus där resten av de tyska utbytesstudenterna bor.

Få saker är inom gångavstånd här. Hyresvärden har försett oss med motorcyklar, och med dem åker vi till skolan, restauranger och snart utflykter.

Organisatörerna av välkomnandet av de nya studenterna ordnade en utflykt till Sarawak Cultural Village, ett område som upprättats av regeringen för att bevara urkulturen och för att locka turister. Vad vi såg var traditionella hus dekorerade med föremål från landets olika folks kulturer. Hela området kändes mest som en turistfälla; skräpleksaker såldes och vi fick se en traditionell dansshow. Det mest intressanta mötet var med en man som lät oss skjuta med blåsrör på en tavla och som sedan spelade på ett stränginstrument för oss - då kändes det verkligen som att det var på riktigt.

Igår åkte jag tillsammans med några nya vänner till Bako National Park över dagen. Vaknade upp helt förstörd och satte mig upp i sängen, och det tog en stund innan jag vaknade ordentligt. Tränade lite kvällen innan och det kändes som att jag sovit konstigt på axlarna.

Vi tog en buss till nationalparken och därifrån en båt. Sedan vandrade vi igenom ett spår i djungeln och kom ut vid en avsats. Därifrån kunde vi sedan ta oss ned till en strand och åka båt tillbaka igen. När jag kom hem hade jag ont i huvudet och kroppen kändes öm, undrade om jag hade fått denguefebern men symptomen stämde inte riktigt överens. Skippade grannarnas party, lyssnade på ett avsnitt av min favoritpodcast - Skeptics Guide to the Universe, somnade vid 9 och sov i 12 timmar. När jag vaknade mådde jag mycket bättre!

Gatukonst i Kuching

Scenisk vy från andra sidan floden. Det finns många hus i denna stil. Fattigt område tänker man och går vidare, sedan står en ny ren bil parkerad under ett liknande hus.